Jag hatar det ordet mer och mer för varje dag som går. Fick precis höra att en gammal bekant som jag lärde känna genom mitt ex gått bort i cancer precis. Jag visste ju att han låg inne på sjukhuset för behandling men allt går för fort. Stackarn har ju kämpat i flera år med sin sjukdom men på något sätt trodde jag att han var odödlig vid det här laget. Tänker på hans familj och vänner och sedan tänker jag på min syster och våran familj. Det är så jobbigt när alla är ledsna men det går inte att vara så mycket annat. Nu får det vara nog med tråkigheter tycker jag. Borde inte skiten vända någon gång? Orkar inte gråta mer.