Det hela började med 2 baslinnen från H&M. Det var nåton jag behövde så det kändes ju helt ok att handla det.

Dock sprang jag förbi dessa och var så klart tvungen att ha dem också. Svarta jeans med nitar funkar ju till det mesta.

Dock måste jag bestämma mig för om jag ska ha kvar dem eller ej. De kan vara lite för korta. Kolla in storleken bara. Testade först 164:orna men de var på tok för stora. Hallå! Håller jag på att krympa eller? Inte benlängden i alla fall. Nej men jag testade en annan modell i 164 men de kunde jag inte ens knäppa så det är verkligen skilnad på modellerna på barnavdelningen på H&M. Man måste alltså testa! Nå hur korta får ett par jeans vara? Kan visa senare så ni får se om det är ok eller inte.

När jag stod i kassan var lyckades jag av någon anledning slänga upp dessa på kassadisken. Antagligen mest för att de var billiga. Nu måste jag se till att använda dom så jag inte slösat en chipspåse på dessa i onödan.

På vero moda hittade jag denna kofta. Behöver en lång som jag kan ha på jobbet eftersom jag alltid fryser där. Bara där också. Mina arbetskamrater är på tok för varmblodiga för min smak.

Innan jag lyckades gå där ifrån hade expediten fått mig att inhandla en stickad klänning och ett skärp och ett par örhängen.

Det började med klänningen. Den här är så fin, (hon hade typ samma på sig i en annan färg så jag kunde ju inte precis säga emot) testa den också. Ok säger jag men menar på att det inte alls var lika fint utan skärp som skyltdockan hade. Osis att skärpet var slut i mon storlek liksom. Ja men tror ni inte hon går bakom kassan och rotar fram ett undanlagt och säger åt mig att jag kan ta det. Hon som lagt undan det skulle nog i alla fall inte komma och hämta det. Öhh! Sorry tjejen som skulle ha det. Jaha sa jag och tog det och resten av prylarna och gick till kassan. Då slänger hon fram ett par örhängen som är i samma färg som klänninge och tycker absolut att jag ska ha de med för de är såååå söta. Jag är allergisk säger jag (detta är alltså på riktigt, jag tål inte nickel). Men jag är med lite känslig mot nickel säger hon. Men jag kan ha de där några timmar i alla fall. Jaha säger jag och köper dom också.

Slutsats! Man ska inte gå på stan när man är för trött för att säga emot. Dock är grejena helt ok men jag har ju shoppingförbud. Bra det gick då! :) Ja det är Frank som inte kunde hålla sig borta från bilden. Han måste liksom nosa på allt som är nytt.

Närbild på örhängena som är i lila lack. Hoppas inte jag behöver klia ihjäl mig efter att ha använt dom bara.

Så där ja! Nu har jag gjort en Ellen och berättat typ allt som går att berätta om denna shoppingrunda. Nja jag har ju inte sagt typ var i affärerna de låg och hur stort provrummet var och vilken färg det är på sömmarna. :D